if we ever meet again

det är helt tyst, för ingen annan är hemma.
dom är påväg till finland.
ångrar lite att jag inte följde med.

jag älskar min familj.
så sjukt mycket.



nu är vi lyckliga igen.
jag ska laga stuvade makaroner och köttbullar.
måste bevisa för mig själv att jag en dag kan flytta hemifrån,
att sova själv kommer dock bli en utmaning.
men det tar vi då, aldrig att jag sover själv i det här huset, haha.

som ni kanske förstår nu så är det inte jessie som skriver.
jag frågade henne imorse om jag borde börja blogga igen,
då svarade hon att jag kunde blogga lite här när hon ändå är borta.
jag har redan tröttnat, så blogg är inte riktigt min grej.

ehhh, enough.
mia




omg, skulle lägga in en annan bild.
men såg den här och fan kunde inte låta bli.
jag gråter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0